Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Befria domstolarna från politiker I en demokrati och rättsstat är det avgörande att domstolarna är oberoende av den politiska makten. Inom EU har Ungern och Polen kritiserats för att inte leva upp till detta. Men även i Sverige utser politiker domare och utses politiker till domare. Regeringen utnämner landets alla ordinarie domare, såsom i de båda högsta domstolarna och övriga allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Visserligen lämnar den statliga Domarnämnden namnförslag till regeringen, men regeringen är inte bunden därav och nämnden utses också av politiker. I tingsrätterna, förvaltningsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna dömer även icke-jurister i form av nämndemän, som nomineras uteslutande av politiska partier och utses av de politiska församlingarna kommun- respektive regionfullmäktige. Dessa domarbefattningar är alltså politiska förtroendeuppdrag. Domstolar där politikerutnämnda domare och till och med politiker dömer framstår som fullkomligt oförenligt med grundläggande rättsstatsprinciper. Nämndemän fanns som domare i häradsrätten redan under medeltiden och tills denna domstolstyp ersattes med tingsrätt 1971. Under loppet av 35 år minskades antalet nämndemän i de allmänna underrätterna från 12 via 9 och 5 till att sedan 1983 vara endast 3. I domstolen väger en sådan lekmannadomares röst lika tungt som en juristdomares. Det ännu bestående systemet med nämndemän syftar bland annat till att ge insyn i dömandet för allmänheten och bidra med dess perspektiv. Politikens inblandning i domstolsväsendet har inte lett till omfattande rättssäkerhetsproblem i Sverige, men det har förekommit situationer där nämndemäns politiska grund fått betydelse. Exempelvis har en tingsrätts dom kritiserats mot bakgrund av att alla tre nämndemän hade hämtats från ett och samma parti (SD) och målet gällde en politiskt konfliktfylld fråga. Även politisk påverkan utifrån har påtalats, såsom i ett uppmärksammat rättsfall där hovrättens utslag blev starkt och brett ifrågasatt och därmed besvärande för det parti (S) som nominerat båda nämndemännen. Dessa meddelade därefter att de lämnade sina uppdrag, och det framkom att partiet hade agerat gentemot dem. Regeringens domarutnämningar har knappast kritiserats för att vara politiskt präglade, exempelvis så att domare skulle bli befordrade om de dömde på ett för regeringen fördelaktigt sätt. Inte heller att domare med sakkunskap ibland tas i anspråk för att utreda ny lagstiftning har framstått som något stort problem. I stället är det framför allt de potentiella riskerna som uppmärksammats, exempelvis att en framtida partimajoritet i regering eller fullmäktige ska börja utöva politisk påverkan på domstolarna genom sina utnämningar av juristdomare respektive nämndemän. Två lösningar skulle kunna undanröja politikens samröre med domstolarna: 1) Ett fristående statsorgan, Rikstillsättningen, vars ledning utses i direkta val av folket bland icke-politiker, tar över regeringens utnämning av juristdomare och även myndighetschefer. 2) Tillsättningen av nämndemän frikopplas helt från de politiska partierna och fullmäktige. Nämndemännens funktion är att företräda allmänhetens perspektiv och för den uppgiften är i princip alla medborgare lika meriterade. Därför kan de utses genom en ordning där personer som är intresserade av att tjänstgöra som nämndeman anmäler sig fram till en angiven tidpunkt, varefter lottning sker upp till erforderligt antal personer som uppfyller behörighets- och lämplighetskraven, såsom laglydighet.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤