Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Monarki strider mot demokratins grundvärderingar Tack vare demokratins seger över monarkin för drygt hundra år sedan kan rojalister och alla andra idag fritt argumentera för sina idéer – även om de strider mot demokratins grundläggande principer. Någon motsvarande tolerans fanns inte innan kungamakten ersattes med folkmakt i Sverige. Exempelvis beordrade nuvarande kungens farfars farfars far Oscar I 1848 ut militär mot stockholmare som demonstrerade för demokrati och republik – 18 personer dödades. Rojalistiska föreningen talar om "den historiska och kulturella betydelsen som monarkin har för vårt land". Enligt rojalisternas vanföreställning om demokrati som endast majoritetsbeslut skulle det vara OK om Sveriges män samlade 51 procents majoritet för att avskaffa kvinnors rösträtt eller införa dödsstraff. Nej, avgörande för demokratin är att det också finns grundläggande värden som upprätthålls kompromisslöst, såsom alla människors likställdhet och att alla kan välja sina politiska företrädare och kandidera själva. Att en släkt har ensamrätt att tillsätta landets statschef strider med all tydlighet häremot och är uppenbart odemokratiskt. Svenska folkets stöd för att utse den högsta företrädaren för landet på odemokratiskt vis genom arv inom en privilegierad familj, som lever i exempellös lyx på skattebetalarnas bekostnad, är sannolikt betydligt mindre än vad rojalisterna hävdar. Om medborgarna fick ta ställning till monarkin som en demokratifråga skulle stödet bli svagt. Väljarna har faktiskt under en stor del av den senaste hundraårsperioden röstat fram en riksdagsmajoritet med införande av republik i partiprogrammet. Senast hade S, MP och V 1994–2006 egen majoritet för att avskaffa monarkin. Dessutom finns i alla partier utom SD riksdagsledamöter som återkommande motionerar om att slopa monarkin. Medieakademiens förtroendebarometer har visat att stödet för det svenska kungahuset var så lågt som 35 procent 2011. Och rojalisternas myt att kungen bättre än en vald statschef representerar hela folket krossas av att Vigdís Finnbogadóttir valdes av det isländska folket med 94 procent av rösterna i presidentvalet 1988. I de två nordiska länder som övergått till republik är andelen som vill ha monarki så gott som obefintlig. Den positiva bilden av kungahuset i svenska medier är snarare ett uttryck för monarkins kommersiella värde som underhållningsgenre än ett utbrett aktivt stöd för monarki som statsform. Att kungen skulle vara opolitisk är ytterligare en myt. Förutom att han är chef för just ett politiskt system, staten Sverige, är han inte heller i partipolitisk mening opolitisk. Kungens vara eller inte vara är i högsta grad en ideologisk konflikt mellan höger och vänster – mellan monarki och demokrati. Att kungen skulle vara en "stabiliserande kraft i tider av politisk oro" faller på både att han helt saknar befogenheter för att ta ledningen om landet utsätts för fara och att den som ärvt statschefsämbetet inte givet har den förmåga till politiskt ledarskap som fordras. Jämför kung Carl Gustaf med president Zelenskyj som statschef vid ett angrepp från Ryssland. Det är fritt fram för rojalister att plädera för fortsatta politiska och ekonomiska privilegier för en utvald familj. Men påstå inte att det är demokrati.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤