Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Monarkin står i konflikt med både demokrati och historia Rojalister har ett minst sagt problematiskt förhållningssätt till demokrati. Det bekräftas av en insänd replik på min debattext "Torekovskompromissen är överspelad – avskaffa monarkin" i Dagens Nyheter. Att ge en utvald familj politiska och ekonomiska privilegier – såsom att få tillsätta landets statschef och leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad – kan aldrig vara demokratiskt. Men replikanten tycker att monarkin ska bevaras och hänvisar till opinionsmätningar att "mellan 70 och 80 procent stöder nuvarande statsskick". Med en sådan föreställning om demokrati som endast majoritetsbeslut skulle det vara OK om Sveriges män samlade 51 procents majoritet för att avskaffa kvinnors rösträtt eller införa dödsstraff. Nej, avgörande för demokratin är att det också finns grundläggande värden som upprätthålls kompromisslöst, såsom alla människors likställdhet och att alla kan välja sina politiska företrädare och kandidera själva. Om medborgarna fick ta ställning till monarkin som en demokratifråga skulle stödet bli svagt. Väljarna har faktiskt under en stor del av den senaste hundraårsperioden röstat fram riksdagsmajoriteter med införande av republik i partiprogrammet. Senast hade S, MP och V 1994–2006 egen majoritet för att avskaffa monarkin. Att detta inte genomfördes var uppenbart odemokratiskt. Dessutom finns i alla partier utom SD riksdagsledamöter som återkommande motionerar om att slopa monarkin. I kontrast till replikantens statistik har Medieakademiens förtroendebarometer visat att stödet för det svenska kungahuset var så lågt som 35 procent 2011. Och rojalisternas myt att kungen bättre än en vald statschef representerar folket krossas av att Vigdís Finnbogadóttir valdes av det isländska folket med 94 procent av rösterna i presidentvalet 1988. I de två nordiska länder som övergått till republik är andelen som vill ha monarki så gott som obefintlig. Den positiva bilden av kungahuset i svenska medier är snarare ett uttryck för monarkins kommersiella värde som underhållningsgenre än ett utbrett aktivt stöd för monarki som statsform. Replikantens argument att "Kungen är en nationell symbol, en symbol för riket, som hämtar sin legitimitet från historien" talar emot monarki, inte för. Historien är exempelvis full av kunglig våldsutövning för att tvinga den egna befolkningen till lydnad, eliminera konkurrenter om makten och besegra fiendestater i krig. Så sent som 1848 beordrade nuvarande kungens farfars farfars far Oscar I ut militär mot stockholmare som demonstrerade för demokrati och republik, och 18 personer dödades. Detta är en förkastlig symbolik och legitimitet som grund för statschefskapet i en demokrati. Lika ohållbart är replikantens påstående att "Monarkin håller ihop Sverige" och "bidrar till nationell stadga". Att kungen skulle vara något för svenska folket att luta sig mot vid krig eller annan ofärd faller på både att han helt saknar befogenheter för att ta ledningen om landet utsätts för fara och att den som ärvt statschefsämbetet inte givet har den förmåga till politiskt ledarskap som fordras. Jämför kung Carl Gustaf med president Zelenskyj som statschef vid ett angrepp från Ryssland. Eftersom de förutsättningar för monarkin som gällde vid 1810 års avtal med Bernadotte och vid 1971 års kompromiss i Torekov nu inte längre finns kvar, är tiden inne för riksdagen att fullfölja det demokratiska genombrottet för drygt hundra år sedan och införa val av statschef där alla medborgare får både rösta och ställa upp.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤