Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Inför maktdelning för att säkra demokratin i Sverige Maktkoncentration är riskabelt. För att förhindra envåldshärskare och säkerställa demokrati behöver statsmakten fördelas, så att olika funktioner i det politiska systemet balanserar varandra och var och en knyts direkt till medborgarna för deras val eller annan delaktighet. USA brukar framhållas som mönsterbildande exempel på maktseparation enligt Montesquieus tankar från upplysningstiden. Men inte ens den amerikanska konstruktionen är tillräcklig. Det blir tydligt när Donald Trump på nytt har erövrat presidentmakten med hela den federala förvaltningen och även får avgörande inflytande över senaten, representanthuset, högsta domstolen och många delstaters uppsättningar av partilojala makthavare. I Sverige är skyddet mot maktkoncentrationens faror mycket svagt. Det eller de partier som genom den svårförutsägbara och instabila parlamentarismen når en riksdagsmajoritet kommer i besittning av den samlade statsmakten över allt ifrån grundlag, lag, statsbudget, utrikespolitik och utnämning av myndighetschefer och domare till offentlighetsprincip, maktkontroll, public service, vilka som får möjlighet att bli invalda i riksdagen och ytterst över samhällets fundament som demokrati, rättsstat och människors frihet. Den svenska varianten av politiskt system innebär att medborgarnas inflytande på nationell nivå är koncentrerat till en enda valhandling, vilket framstår som en demokratisk orimlighet. Riksdagsvalet handlar i grunden om att utse de individer som folket vill ha som ombud i den lagstiftande församlingen. Förutom att partierna kraftigt har begränsat möjligheten att rösta på valfri person i landet, är valet ett diffust hopkok av en rad ställningstaganden, med stor risk för att vara motstridiga och för ovisshet om vad man egentligen röstar på: riksdagsledamot, parti, partikonstellation för regeringsbildning, statsminister, ståndpunkt i otaliga sakfrågor sammanförda i partipaket, godkännande eller förkastande av vilande grundlagsförslag, ansvarsutkrävande från föregående mandatperiod med mera. Medborgarrollen har i praktiken reducerats till att med valsedeln vart fjärde år legitimera partimakten. I flera andra länder är invånarna inbjudna att vara betydligt mer delaktiga – genom bland annat val till flera befattningar, friare former för att kandidera, folkomröstningar, folkinitiativ och aktiva påverkanskanaler från väljare till valda. Ett sätt att säkra demokratin i Sverige vore att separera den offentliga makten i sju oberoende delar, var och en underställd medborgarna: 1. Regeringschef utses av folket i direkt personval. Alla medborgare får kandidera fritt på lika villkor och utan partimandat. De tio med flest röster går vidare till en andra valomgång. Den som där får mer än hälften av rösterna blir vald. Annars genomförs en avgörande tredje omgång mellan de två som fått flest röster. Makten att bestämma vad som ska gälla i landet ligger hos riksdagen, och regeringens uppgift är inte att förverkliga sin egen vilja utan att för riksdagen lägga fram lösningar på samhällsproblem som kan samla ett så stort stöd som möjligt. 2. Riksdagens ledamöter utses genom direkt personval utan partimandat och utan spärrar. Sådana inskränkningar av medborgarnas fria val är omotiverade när riksdagen inte utser regeringschef. I stället kan den mångfald av synsätt som finns hos medborgarna bli maximalt representerad i riksdagen. Hela riket är en valkrets så att väljarna fritt kan rösta på vem som helst av alla som ställer upp i valet. Genom att väljaren får ange en andrahandskandidat fördelas de överskottsröster som inte används för ett mandat. 3. Processen fram till beslut är öppen för alla medborgare att delta i. I ett gemensamt digitalt Riksforum får var och en på lika villkor aktualisera samhällsproblem, föreslå lösningar och argumentera ända fram till avgörande genom omröstning i riksdagen eller folkomröstning. 4. Grundlag får stiftas och ändras endast genom två beslutande folkomröstningar med ett års mellanrum. 5. Rikstillsättningen, under ledning av fem opolitiska rikstillsättare som utses av folket i direkt personval, övertar regeringens utnämning av myndighetschefer och domare. 6. Rikskontrollen, under ledning av tre opolitiska rikskontrollörer som utses av folket i direkt personval, inrättas för att oberoende och samlat kontrollera hur den offentliga makten utövas med hänsyn till demokrati, rättsenlighet och effektivitet. 7. Oberoendet för public service-media stärks genom att dess styrelse utses av folket i direkt personval. Med dessa förändringar kan Sverige ta upp kampen om en tätplats bland världens demokratier.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤