Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Låt svenska folket anta en grund-grundlag för att skydda demokratin I en demokrati är folket statens uppdragsgivare. Det är medborgarna som ska välja de personer som de vill ha som sina ombud i styrelsen av det gemensamma men också besluta om det politiska systemets uppdrag, begränsningar, organisation och spelregler i form av en grundlag. I autokratiska stater bestämmer i stället makthavarna själva sina villkor. Medan det i exempelvis Danmark och Schweiz hålls folkomröstning när grundlag ska antas eller ändras, sköter i Sverige politikerna det på egen hand. Grundlagen är partimakthavarnas redskap och utformas efter deras intressen. Att ett grundlagsförslag ska antas en gång före och en gång efter ett riksdagsval, för att väljarna ska kunna byta ut politiker vars uppfattning i grundlagsfrågan de inte delar, är en demokratisk fiktion, eftersom grundlagsändringar i allmänhet överskuggas av otaliga andra ställningstaganden som ska vägas in i valet. Den möjlighet som riksdagen har att anordna folkomröstning om ett grundlagsförslag har aldrig använts och innebär inte heller att medborgarna får anta, ändra eller upphäva grundlag. Det krävs att minst 35 ledamöter begär och minst 117 röstar för att hålla en folkomröstning. Medborgarnas enda chans att därigenom påverka en grundlagsfråga är om en majoritet av dem som röstar i folkomröstningen säger nej till förslaget och dessa samtidigt är fler än hälften av de röstande i det riksdagsval som hålls samtidigt. Då faller grundlagsförslaget och den nyvalda riksdagen får inte ta upp det en andra gång. Om väljarmajoriteten inte röstar emot avgör den nyvalda riksdagen om grundlagsförslaget ska antas eller inte. Folket kan alltså i folkomröstning säga ja till en grundlagsändring men riksdagen ändå vägra att anta den. Av konstitutionens funktion som stabil grund för staten och politiken följer en strävan efter beständighet. Grundlagar brukar därför vara svårare att ändra än andra lagar. Det har inte hindrat att politikerna i Sveriges riksdag gjort otaliga ändringar i regeringsformen sedan den infördes 1975. Det har skett utan folkets medverkan och till och med utan de flesta medborgares medvetande. En närmast total revision av regeringsformen gjordes 2010 men gick närmast spårlöst förbi både väljare och medier, trots att endast den första paragrafen lämnades orörd och resultatet inofficiellt har blivit kallat 2010 års regeringsform. Skillnaden är stor mot exempelvis USA:s konstitution från 1787 när det gäller permanens, medborgarnas kännedom och juridisk och symbolisk ställning som fundament för det politiska systemet. Det kan gå snabbt att ändra svensk grundlag och därmed avskaffa även grundläggande fri- och rättigheter, ja till och med hela demokratin och rättsstaten. För ändring behövs endast enkel majoritet i riksdagen vid två tillfällen med ett val, som kan vara ett extra val, emellan. Ett ärende om grundlagsändring måste också vara anmält i riksdagens kammare minst nio månader före valet, men konstitutionsutskottet kan besluta om undantag. På mindre än ett år kan alltså demokrati ersättas med diktatur i Sverige. Den koncentration av statsmakten som följde med kungamaktens kapitulation för parlamentarismen har varit en stor tillgång för det eller de partier som bildat regering. Den sålunda starka maktposition som kännetecknade Socialdemokraternas regeringsinnehav under en stor del av den senaste dryga hundraårsperioden kritiserades av de borgerliga partierna men övertogs med stor acceptans av dessa när de själva fick tillfälle att bilda regering. Så länge båda dessa regeringsalternativ sett en konstant möjlighet att avlösa varandra vid statsrodret har inget av partierna aktualiserat begränsningar av den politiska makten. Men inför hotet att ett nytt och snabbt växande parti, Sverigedemokraterna, skulle kunna rubba maktordningen kom S, MP, C och L som den sista av de 73 punkterna i Januariavtalet 2019 överens om att tillsätta en utredning för att "stärka grundskyddet för de demokratiska strukturerna". Det var knappast fråga om att förstärka demokratin genom att öka medborgarnas makt utan i första hand att ta tillvara egna partiintressen. Den S-ledda regeringen tillsatte 2020 en sådan utredning med direktiv som främst verkar ha vägletts av demokrati- och rättsstatsbrister i Polen och Ungern. Någon bred och förutsättningslös inventering av vad som skulle kunna göras mer demokratiskt i det svenska politiska systemet gjordes inte. Utredningen, 2020 års grundlagskommitté, föreslog 2023 att det ska krävas två tredjedels majoritet vid riksdagens andra beslut om att anta en grundlagsändring. Men ett sådant krav kan paradoxalt nog i sig innebära en inskränkning av demokratin genom att det ger vetorätt för en minoritet om 34 procent. Denna skulle alltså kunna stoppa ett förslag om att stärka demokratin – exempelvis införa direkt personval med fri kandidatur för alla medborgare till riksdagen och till stats- och regeringschefsbefattningen – trots att det stöds av hela 66 procent av riksdagens ledamöter. En annan situation skulle kunna vara att det blåst extrem vänster- eller högervind och riksdagen fått en majoritet som avskaffat yttrandefriheten. När vinden sedan mojnat och de antidemokratiska krafterna nedkämpats till 34 procent, skulle det vara omöjligt för en demokratiskt sinnad riksdagsmajoritet om 66 procent att återinföra yttrandefriheten. Grundlagskommittén saknar lösningar på de två avgörande demokratiska problemen: dels att det är politikerna själva som beslutar om grundlag och därmed sin egen maktställning, dels att demokratins fundamentala värden kan ändras lika lätt som tekniska detaljer i grundlagen. I likhet med andra länder bör Sverige införa att grundlag kan antas, ändras och upphävas endast med medborgarnas godkännande i folkomröstning. Dessutom bör konstitutionen skiktas i två nivåer: förutom grundlagarna ett överordnat folkfördrag – en grund-grundlag – varmed staten inrättas och dess yttersta grund slås fast i form av alla människors likställdhet, fri-, rättig- och skyldigheter, demokratiska beslutsformer, lagstyre etcetera. Grundlag bör antas och ändras med minst 50 procents majoritet i två folkomröstningar, där den andra ska hållas tidigast 11 och senast 12 månader efter den första. För folkfördraget bör dessutom krävas ett tredje beslut efter ännu en lika lång fördröjning samt att minst hälften av alla röstberättigade stödjer förslaget i varje folkomröstning.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤