Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Byt kungen mot en demokratiskt vald statschef Statschef betyder den högsta politiska ledaren i en stat. Så var det också förr i monarkier och så är det i dag i demokratier som Finland, Frankrike och USA – men inte i vårt land. Aktiebolaget Sverige har organiserats med två verkställande direktörer, den ena benämnd statsminister och den andra kung. Den förre sköter verksamheten och den senare representationen. Monarkins förlegade sätt att utse statschef är genom arv inom en privilegierad släkt. En demokratisk och enkel lösning vore att i stället den som är landets verkliga politiska ledare, det vill säga regeringschef, också är statschef. Han eller hon bör utses av folket i direkt personval, där alla medborgare på lika villkor får såväl rösta som kandidera, och kallas riksföreståndare. Därmed sätts också punkt för provisoriet parlamentarism, som infördes för att behålla monarkin och som inte minst de senaste åren har visat sig brista i både effektivitet och demokrati som metod för att utse regeringschef. Bland annat ställde parlamentarismen 2018–2019 landet utan ordinarie regering i närmare ett halvår och hela återstoden av mandatperioden präglades av regeringskriser, misstroendeförklaringar, regeringsavgångar och nyvalshot. Att avskaffa monarkin vore i dag mer odramatiskt än någonsin. Sedan 1975 har kungen inte en enda nödvändig uppgift kvar enligt grundlagen. Om kungen är förhindrad att utföra någon av sina tre däri reglerade plikter inträder enligt regeringsformen helt enkelt någon annan: vid regeringsskifte och riksdagens öppnande talmannen och vid sammanträde med utrikesnämnden statsministern. Dessutom har den bärande myten om att kungliga är av annan art än vanliga människor fallit. Numera gifter sig de förra med de senare och det kungliga ursprunget halveras för varje generation. Exklusiviteten är bruten och ingen kommer längre att ha enbart furstliga anor. De allra flesta kungar i historien är mer eller mindre bortglömda av eftervärlden. Ett sätt för nuvarande kungen att bli ihågkommen vore att bli den sista – den som kom till insikt om att monarki är odemokratiskt och självmant trädde tillbaka. En förebild finns i hur adeln genom sitt eget beslut 1865 upphörde att vara ett av riksdagens ständer med ledamöterna tillsatta genom arv, för att möjliggöra tvåkammarriksdagen med valda folkombud. Så här kunde kungen formulera sig: "Vi har inte längre någon arbetsuppgift att regera landet, och vi vill därför inte längre ta emot något arvode. Vi är inte längre kungliga, och vi vill därför inte längre ha några privilegier. Vi är övertygade om att demokrati är den bästa statsformen, och vi vill därför inte hindra att alla medborgare får lika möjlighet att välja och väljas till statschef i vårt land. Därför frånträder jag och mina efterkommande all rätt till Sveriges kungatron och önskar att statsskicket utformas på det mest demokratiska sätt som tänkas kan." Riksdagen kan svara med att tacka för kungens insatser och utse honom personligen till hertig af Wisborg och hans manliga och kvinnliga ättlingar på obruten manslinje till greve respektive grevinna af Wisborg, med rätt till efternamnet Bernadotte, enligt det mönster som har tillämpats på medlemmar av kungahuset som lämnat det. Medborgarna Carl Gustaf, Victoria, Carl Philip och Madeleine är alla välkomna att ställa upp i det demokratiska valet av riksföreståndare, beredda att ta sig an det hårda arbetet att under press från politiska motståndare och granskande medier regera folkriket Sverige.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤