Maximal demokrati Per Anderssons texter om stärkt demokrati
	Arbete för alla löser samhällsproblemen Att vara medborgare i en demokratisk stat är stort. Och det ställer stora krav på både medborgaren och staten. Grundläggande är att varje vuxen människa försörjer sig och sina minderåriga barn genom arbete, om inte ålderdom, sjukdom eller liknande hindrar. Därutöver finns samhällsgemenskapen för att hantera gemensamma angelägenheter och åstadkomma sådant som medlemmarna inte klarar bättre enskilt, till exempel fredliga relationer med omvärlden, inre ordning och skydd, möjlighet för alla att försörja sig, vård och stöd till dem som behöver, infrastruktur och utbildning. Gemenskapen kan liknas vid både en förening eller samfällighet och en försäkring, med trygghet och välstånd som övergripande tema. Som samhällsmedlem får man delta i demokratins processer genom att aktualisera problem, föreslå lösningar, argumentera, välja och väljas till beslutsfattande församlingar och granska hur verksamheten genomförs. Man betalar skatt och följer de regler som beslutats i demokratisk ordning. Man fullgör sina förpliktelser och får del av gemenskapens fördelar – man måste så för att kunna skörda. Demokrati är investering, inte konsumtion. Men i Sverige är en betydande del av befolkningen långt ifrån fullt delaktig i samhällsgemenskapen. Över 1,3 miljoner personer i arbetsför ålder livnär sig inte genom eget arbete (ytterligare en halv miljon lever på studiemedel, vilket kan vara en god investering). De som inte arbetar bidrar inte heller till finansieringen av det gemensamma. Arbetslöshet, bidragsberoende, utanförskap, sociala klyftor och ojämlika livschanser visar – liksom bostadsbrist, låga skolresultat, otrygghet, kriminalitet, skjutningar och sprängningar – att samhället har misslyckats med grundläggande uppgifter. För dem som inte kan skaffa arbete på den fria arbetsmarknaden bör staten anordna arbeten med tillräcklig lön inom den offentliga sektorn. Arbetsuppgifter saknas inte. En rikstäckande myndighet, Arbetsverket, skulle kunna vara ansvarig och samarbeta med statliga myndigheter, regioner och kommuner där arbetena kan utföras. I stället för att betala ut bidrag till människor som kan arbeta men inte gör det skulle samhället kunna få utfört en oerhörd mängd nyttigt arbete, allt ifrån förstärkning i befintliga verksamheter till uppgifter som annars inte alls hade kunnat bli av. Det fordras ledarskap för att organisera och leda arbetet, så att detta blir meningsfullt för både den som arbetar och för verksamheten. Kraven på arbetstagaren ska motsvara arbetslivet i övrigt, men för den som har särskilda behov anpassas arbetssituationen. Genom ett arbete i Arbetsverkets regi blir det möjligt att få vara del av en arbetsgemenskap och att visa sin duglighet med sikte på ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Med möjlighet till arbete för alla bör varje arbetsför invånare avkrävas att varje månad redovisa en beskattad inkomst av hederligt arbete på heltid. Bidragsfuskare, skattesmitare, yrkeskriminella och andra som inte accepterar det demokratiska samhällets skyldigheter utesluts från dess förmåner. I stället anvisas de en jordlott i en avskild trakt där de själva får arbeta med vad naturen kan ge och på egen hand ombesörja sjukvård, räddningstjänst och annat som samhället annars tillhandahåller. Men målet måste vara att även denna minoritet med tiden ska omvärdera sin syn på samhällsgemenskapen och återvända dit för att solidariskt acceptera spelreglerna. Med arbete för alla kommer en stor del av samhällets problem att lösas.	slekt.se/demokrati Start Maximal demokrati ➤ Start slekt.se ➤ © 2024–2025 Per Andersson Läs boken Maximal demokrati här Maximal demokrati av Per Andersson (178 sidor) ➤ Läs också Per Anderssons bok Demokrati mot monarki (94 sidor) ➤